Potatis
Regn och rusk efter fantastisk värme och soliga dagar. Bra för naturen och trädgården, jag slipper vattna med kannor när naturen sköter vattningen själv. Vattentunnorna fylls med härligt regnvatten, regnvatten som är mycket bättre än vatten från kranar till växterna och så spar man ju på det kommunala vattnet också.
I år har vi skött om vår potatis lite bättre än förra året. Vi har vattnat den ordentligt från det att vi satte den till dess att vi skördade den allra första nu i veckan. Vår trädgård är inte så stor så vi odlar potatis i stora murarhinkar och sk potatistunnor. Ett alldeles utmärkt sätt att odla potatis på om man inte kan anlägga stora potatisland. Vartefter blasten växer på potatisen så lägger vi på mer jord, det blir som att kupa runt potatisen så att så många potatisar som möjligt kan bildas och för att de inte heller här ska bli gröna och giftiga. När potatis kommer upp i dagsljus bildas klorofyll och potatisen blir grön. Det bildas också glykoalkaloider, som är potatisens naturliga bekämpningsämne mot svamp, bakterier och skadedjur. De glykoalkaloider som bildas i potatisen heter Solanin och Chakonin. De är giftiga även i små mängder och kan ge upphov till magont, kräkningar och diarreer. Så får ni en grönfärgad potatis, släng den och ät den inte. Släng hela potatisen!
Det är alltid lika spännande att ta upp den allra första potatisen, finns det några knölar där under blasten? Vi blev inte besvikna över vad vi hittade i den svarta murarhinken som dessa vuxit i. Perfekta i storlek och jag lovar, de smakade ljuvligt med en klick smör på och en liten sillbit.
